single album

Messiah

, , , , ,

Kerstin Avemo, soprano
Anna Zander, alto
Michael Weinius, tenor
Karl-Magnus Fredriksson, bass
S:t Jacobs Kammarkör
Rebaroque
Maria Lindal, concert master
Gary Graden, conductor

 

Denna inspelning av Händels mästerverk sammanfattar väl vår tolkning av verket från 2011 och framåt. Live-inspelningen är sammanställd från tre konserter kring första advent 2016 och är resultatet av ett tätt samarbete mellan S:t Jacobs Kammarkör och Rebaroque, under ledning av Maria Lindal. Kören och barockorkestern har under många år framfört åtskilliga sakrala verk och när dirigentpinnen fördes vidare var det därför helt naturligt för oss att framföra Messias tillsammans.
/Gary Graden

This CD recording of Handel’s masterpiece captures the performance of the Messiah in the years since 2011. Recorded live from our three performances in late November 2016, it’s the expression of a close collaboration between choir and baroque orchestra. For many years S:t Jacobs Kammarkör, Rebaroque and their leader Maria Lindal have enjoyed the performances of many great works of the sacred repertoire. When the baton changed hands and it was time to continue the Messiah tradition with a new team it was only natural that Rebaroque and S:t Jacobs Kammarkör once again combined forces for the Messiah performances.
/Gary Graden

 Dagens Nyheter 4 dec 2017

Händel var en pragmatisk tonsättare. Han skrev sina första oratorier av den enkla anledningen att det just då var förbjudet att framföra operor i Rom där han bodde vid den tidpunkten – sedan återgick han till opera, hans kärnverksamhet. Först många år senare, när det i hans nya hemstad London började bli mindre populärt och lukrativt med högstämda operor på italienska, började han på allvar komponera oratorier igen, nu på engelska.

När Händel komponerade ”Messias” 1741 var han 56 år gammal och hade skrivit över 40 operor. Det var som operatonsättare han angrep oratoriegenren – en viktig skillnad från Bach, den andra stora oratoriemästaren från denna era, som inte komponerade en enda opera i sitt liv. I Händels oratorier är underhållning för betalande publik alltid i fokus – musiken måste vara tydlig, briljant, varierad, överrumplande. Och ”Messias” är allt det.

Librettot är fascinerande udda. Istället för att skriva en story med olika roller och en berättare pusslade librettisten Charles Jennens ihop en mängd bibelcitat från både gamla och nya testamentet – en mosaik av korta passager, som bildar en teologisk argumentation för att Jesus verkligen var Messias. En märklig text att skapa musikdramatik av, kan tyckas, men tack vare Händels begåvning och kunnande blev det ändå en fantastisk resa – en resa från hopp till förtvivlan till triumf, berättad som genom en prisma av olika perspektiv.

”Messias” framförs ofta när det börjar lacka mot jul, och denna vecka har man kunnat njuta av verket både i Stockholms konserthus och i Storkyrkan. Men det rör sig om två ganska olika tolkningar, trots att båda är trogna kör- och orkesterstorleken från Händels tid.

Inget fel med att framföra ett kyrkomusikaliskt verk i en ickereligiös lokal, men man kan inte förneka att rummet spelar roll. ”Messias” glöder av kristen övertygelse och kan lätt bli lite naken och försvagad i en neutral konsertsal. Fredrik Malmberg dirigerar med gott humör men också strama tyglar – hans fokus tycks vara klarhet, balans och transparens. Musiken imponerar men hettar aldrig riktigt till. Eric Ericsons Kammarkör låter urproffsig men också en smula distanserad och bland solisterna sticker endast tenoren Anders J Dahlin ut, framförallt i inledningsarian ”Comfort ye, comfort ye my people”. Trumpeten (basun i vår svenska bibel) som ska annonsera de dödas återuppståndelse låter dessutom allt annat än pampig.

Gary Graden, Rebaroque och S:t Jacobs Kammarkör har tillsammans spelat ”Messias” i Storkyrkan många gånger vilket nyligen förevigades på skiva. Det finns en trygghet, intimitet och värme i deras framförande som dock aldrig övergår i slentrian och slarv. ”Pifan”, det instrumentala mellanspelet som gestaltar fåraherdarna som omnämns i det nästföljande sångavsnittet, låter här kongenialt lantligt och idylliskt, nästan som svensk folkmusik. Att använda teorb istället för cembalo gör också att musiken känns mindre fångad i barocken och förstärker det mjuka och inbjudande. Bland solisterna är både Maria Keohane och Kristina Hammarström underbara – de har inte bara fantastisk teknik utan också innerlig närvaro.

Kyrkorummet gör mycket, både för stämningen och akustiken, och ofta är framförandet rent strålande. Hade det inte varit för att den vackra sopranarian ”If God be for us, who can be against us”, det sista solonumret innan finalen, märkligt och irriterande nog kapats bort (Karin Dahlberg sjöng den fint i Konserthuset ett par dagar tidigare) hade det varit ett fläckfritt framförande.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

 

 Svenska Dagbladet 22 dec 2017

Händel: ”Messias”

Ingen jul utan Händels ”Messias”, och en riktig god jul blir det med S:t Jacobs kammarkör och Rebaroques nysläppt från Proprius. Här ett det oratoriets operamässiga egenskaper som är framstående, med expressiva nyanserade framföranden av solister som Kerstin Avemo (sopran), Anna Zander (alt), Michael Weinius (tenor), och Karl-Magnus Fredriksson (bas).

Guy Dammann

  Kyrkomusikernas tidning nr. 12, 2017

En snart nittioårig tradition dokumenteras i denna liveinspelning från Storkyrkan 2016. 1928-1976 framfördes verket årligen och totalt 79 gånger av Kungliga Operans ensemble varefter Gustaf Sjökvist fram till sin pensionering 2010 vid 142 tillfällen ledde Storkyrkans kör och medlemmar ur Sveriges Radios Symfoniorkester i de hyllade och välbesökta Messiasframförandena. Den just i dagarna släppta versionen sammanfattar väl ensemblens tolkning av verket från 2011 och framåt, skriver Gary Graden i det fylliga programhäftet.

Konsertpubliken i Stockholm är att gratulera till löftet om framtida möjligheter att årligen i skön akustik avnjuta denna enastående produktion, som präglas av fulländad dynamik och behagligt friska tempi utan det jäkt som präglar många andra inspelningar. Både underbart välklingande kör och instrumentallister på elitnivå ges musikantiskt svängrum över generalbasens pregnant trygga klangmatta, som dock kanske ges lite väl frikostigt utrymme, exempelvis i den pastorala Pifasatsen.

Tolkningen är det framgångsrika resultatet av en noggrann genomlyssning där Karl Nylins barockluta framhålls som en central – om än inte särskilt ofta hörbar – beståndsdel i continuogruppen. Man har sedan ” tillsammans med de övriga begåvade musikerna i ‘bandet’ gemensamt sökt finna personliga och kreativa lösningar på de många och varierande satserna i detta stora verk”. Man ”hade från början en idé om att låta Storkyrkans uttrycksfulla orgel och domkyrkoorganisten Mattias Wager få en framskjuten plats i framförandet där känslan skulle vara som om Händel själv ledde kör och orkester från orgelpallen.” Wagers starka, brilliant spänstigt profilerade tolv takter långa orgelinledning – i den enligt Mats Klingfors initierade programmkomentar ”lågmälda ouvertyren”” – ger en sällan hörd startsignal till verkets inledande recitativ med Michael Weinius‘ glänsande mer imperativt än trösterikt färgade Jesajacitat: ”Trösta, trösta mitt folk, säger Gud”.   Scenen blir mer Kungliga operan än Storkyrkan.

Vad som härefter presteras av den synnerligen kvalificerade solokvartetten är idel vokalt välljud, som med rikt varierade röstchatteringar uttrycker stämningslägen alltifrån Jesajas frälsningsprofetia till Kristi lidande. I många av verkets 53 delar exponeras – i större utsträckning än vanligt i andra inspelningar – den instrumentala utsmyckningen framför allt av Maria Lindals soloviolin och Mats Klingfors barockfagott, den senare strålande till exempel i den ljuva sopranarian How beautiful are the feet. Denna högkvalitativa liveinspelning förenar första och endagångsupplevelsens fräscha tjusning med den fördjupande effekten av upprepade lyssningsmöjligheter där varje gång ger nya värdefulla intryck – och en önskan att någon gång själv kunna glädjas åt en liveupplevelse av Messias i Storkyrkan.

Jerker Sjöqvist

 www.messiah-guide.com  nov 15, 2017

Site Rating 7/10

This Messiah begins in an unusual way – solo organ starts before transitioning into the full orchestra – it’s certainly ear-catching, but there is more to recommend this recording. The Rebaroque chamber orchestra is a fluid baroque ensemble, and play beautifully, with great expression and definition. Tenor Michael Weinius possesses a powerfull, heroic tone –  he trills his ‘r’s’ with a machine-gun-like efficiency, and sounds positively Machivellian on ”Comfort Ye” – an odd juxtaposition, but it works. The St James Kammarkör is also excellent – based in Sweden, their American director, Gary Graden has shaped them into an admirable ensemble. Baritone Karl-Magnus Fredriksson is even more heroic in tone than Mr. Weinius, tackling his arias with fierce delight. Soprano Kerstin Avemo is expressive, perhaps excessively so, but a bit too juicy in her tone for my taste. Alto Anna Zander is good, if a bit ‘vanilla’; she fades into the background compared to her flashier counterparts. Tempos are generally moderate throughout; I wish a little more energy had been applied to some movements – but nothing drags –  as a whole the performance is clean, taut, and beautifully performed, lacking only that extra spark to fully engage the heart.

Bret D. Wehadon