Trots de expressiva sångsolisterna i den nya, svenska tolkningen av Händels “Messias” är det den frigörande rörligheten och St Jacobs Kammarkör som drabbar starkast.
single album
Messiah
Kerstin Avemo, soprano
Anna Zander, alto
Michael Weinius, tenor
Karl-Magnus Fredriksson, bass
S:t Jacobs Kammarkör
Rebaroque
Maria Lindal, concert master
Gary Graden, conductor
Denna inspelning av Händels mästerverk sammanfattar väl vår tolkning av verket från 2011 och framåt. Live-inspelningen är sammanställd från tre konserter kring första advent 2016 och är resultatet av ett tätt samarbete mellan S:t Jacobs Kammarkör och Rebaroque, under ledning av Maria Lindal. Kören och barockorkestern har under många år framfört åtskilliga sakrala verk och när dirigentpinnen fördes vidare var det därför helt naturligt för oss att framföra Messias tillsammans.
/Gary Graden
This CD recording of Handel’s masterpiece captures the performance of the Messiah in the years since 2011. Recorded live from our three performances in late November 2016, it’s the expression of a close collaboration between choir and baroque orchestra. For many years S:t Jacobs Kammarkör, Rebaroque and their leader Maria Lindal have enjoyed the performances of many great works of the sacred repertoire. When the baton changed hands and it was time to continue the Messiah tradition with a new team it was only natural that Rebaroque and S:t Jacobs Kammarkör once again combined forces for the Messiah performances.
/Gary Graden
Dagens Nyheter 17 dec 2019
Avslutande mening i en recension av Jordi Savalls inspelning av Messias.
“Till de dramatiska höjder som Gary Graden nådde 2017, med St Jacobs Kammarkör, Rebaroque och Kerstin Avemo i sopranstämman på etiketten Proprius, har dock Savall en bit kvar.”
Martin Nyström
Dagens Nyheter 8 dec 2017
En både tidstrogen och operamässig ”Messias”
När det börjar närma sig ”Halleluja”-kören i den andra delen i Händels oratorium ”Messias” hör man verkligen att en operatonsättare är i farten. Texten talar om hur allt motstånd skall krossas för människans rätt till förändring och begär efter pånyttfödelse. Bojorna skall brytas och bördorna skall lyftas. Och musiken gör allt i sin makt för att denna upplyftande kraft ska kännas i hela kroppen.
Därför är dirigenten Gary Gradens val av sångare som har operamässig udd och expressivitet – Kerstin Avemo (sopran), Michael Weinius (tenor) och Karl-Magnus Fredriksson (baryton) – så lyckosamt. Samtidigt som barockspecialisten Anna Zander (alt) och instrumentalensemblen Rebaroque, med Maria Lindal som konsertmästare, står för det tidstrogna. Inte minst i den ljuvligt pastorala ”Pifa” i första delen som här nästan låter som svensk folkmusik.
Men det är den igångsättande känslan, den frigörande rörligheten som drabbar mig starkast i denna tolkning. Det är den som får St Jacobs Kammarkör att vidga det rumsliga i ”Halleluja”-kören och därpå i den tredje delen öppna för den närapå mozartska sensualismen i den lustfyllt bävande sopran-arian ”I know that my Redeemer liveth”.
Bästa spår: ”I know that my Redeemer liveth”
Martin Nyström
Svenska Dagbladet 22 dec 2017
Händel: “Messias”
Ingen jul utan Händels “Messias”, och en riktig god jul blir det med S:t Jacobs kammarkör och Rebaroques nysläppt från Proprius. Här ett det oratoriets operamässiga egenskaper som är framstående, med expressiva nyanserade framföranden av solister som Kerstin Avemo (sopran), Anna Zander (alt), Michael Weinius (tenor), och Karl-Magnus Fredriksson (bas).
Guy Dammann
Kyrkomusikernas tidning nr. 12, 2017
En snart nittioårig tradition dokumenteras i denna liveinspelning från Storkyrkan 2016. 1928-1976 framfördes verket årligen och totalt 79 gånger av Kungliga Operans ensemble varefter Gustaf Sjökvist fram till sin pensionering 2010 vid 142 tillfällen ledde Storkyrkans kör och medlemmar ur Sveriges Radios Symfoniorkester i de hyllade och välbesökta Messiasframförandena. Den just i dagarna släppta versionen sammanfattar väl ensemblens tolkning av verket från 2011 och framåt, skriver Gary Graden i det fylliga programhäftet.
Konsertpubliken i Stockholm är att gratulera till löftet om framtida möjligheter att årligen i skön akustik avnjuta denna enastående produktion, som präglas av fulländad dynamik och behagligt friska tempi utan det jäkt som präglar många andra inspelningar. Både underbart välklingande kör och instrumentallister på elitnivå ges musikantiskt svängrum över generalbasens pregnant trygga klangmatta, som dock kanske ges lite väl frikostigt utrymme, exempelvis i den pastorala Pifasatsen.
Tolkningen är det framgångsrika resultatet av en noggrann genomlyssning där Karl Nylins barockluta framhålls som en central – om än inte särskilt ofta hörbar – beståndsdel i continuogruppen. Man har sedan ” tillsammans med de övriga begåvade musikerna i ‘bandet’ gemensamt sökt finna personliga och kreativa lösningar på de många och varierande satserna i detta stora verk”. Man “hade från början en idé om att låta Storkyrkans uttrycksfulla orgel och domkyrkoorganisten Mattias Wager få en framskjuten plats i framförandet där känslan skulle vara som om Händel själv ledde kör och orkester från orgelpallen.” Wagers starka, brilliant spänstigt profilerade tolv takter långa orgelinledning – i den enligt Mats Klingfors initierade programmkomentar “lågmälda ouvertyren”” – ger en sällan hörd startsignal till verkets inledande recitativ med Michael Weinius‘ glänsande mer imperativt än trösterikt färgade Jesajacitat: “Trösta, trösta mitt folk, säger Gud”. Scenen blir mer Kungliga operan än Storkyrkan.
Vad som härefter presteras av den synnerligen kvalificerade solokvartetten är idel vokalt välljud, som med rikt varierade röstchatteringar uttrycker stämningslägen alltifrån Jesajas frälsningsprofetia till Kristi lidande. I många av verkets 53 delar exponeras – i större utsträckning än vanligt i andra inspelningar – den instrumentala utsmyckningen framför allt av Maria Lindals soloviolin och Mats Klingfors barockfagott, den senare strålande till exempel i den ljuva sopranarian How beautiful are the feet. Denna högkvalitativa liveinspelning förenar första och endagångsupplevelsens fräscha tjusning med den fördjupande effekten av upprepade lyssningsmöjligheter där varje gång ger nya värdefulla intryck – och en önskan att någon gång själv kunna glädjas åt en liveupplevelse av Messias i Storkyrkan.
Jerker Sjöqvist
www.messiah-guide.com nov 15, 2017
Site Rating 7/10
This Messiah begins in an unusual way – solo organ starts before transitioning into the full orchestra – it’s certainly ear-catching, but there is more to recommend this recording. The Rebaroque chamber orchestra is a fluid baroque ensemble, and play beautifully, with great expression and definition. Tenor Michael Weinius possesses a powerfull, heroic tone – he trills his ‘r’s’ with a machine-gun-like efficiency, and sounds positively Machivellian on “Comfort Ye” – an odd juxtaposition, but it works. The St James Kammarkör is also excellent – based in Sweden, their American director, Gary Graden has shaped them into an admirable ensemble. Baritone Karl-Magnus Fredriksson is even more heroic in tone than Mr. Weinius, tackling his arias with fierce delight. Soprano Kerstin Avemo is expressive, perhaps excessively so, but a bit too juicy in her tone for my taste. Alto Anna Zander is good, if a bit ‘vanilla’; she fades into the background compared to her flashier counterparts. Tempos are generally moderate throughout; I wish a little more energy had been applied to some movements – but nothing drags – as a whole the performance is clean, taut, and beautifully performed, lacking only that extra spark to fully engage the heart.
Bret D. Wehadon
Handel’s Messiah: a complete guide to the best recordings
This article originally appeared in the April 2022 issue of Gramophone
Gary Graden’s live recording made in Stockholm Cathedral is interventionist yet alluring. St Jacobs Chamber Choir sing impressively, the Swedish soloists are variable and the historical instruments of Rebaroque are applied in all sorts of unpredictable ways. The large organ of the cathedral plays the first section of the Sinfony as a solo, the Pifa has hints of Scandinavian folk drones mingled with Italian carols, archlute broken chords introduce ‘He shall feed his flock’ and unison violins in ‘How beautiful are the feet’ are replaced by solo bassoon.
David Vickers
