Bach ler förmodligen i sin himmel åt att hans monumentala h-mollmässa alltjämt fortsätter att fascinera lyssnare världen över. De två första satserna –Kyrie och Gloria – skrev han nämligen för att behaga den nye kurfursten av Sachsen 1733. Han överlämnade dem med de anspråkslösa orden: ”Ärade Herre, jag överlämnar i djupaste hängivenhet detta blygsamma prov på det kunnande jag har uppnått inom musiken till Ers Kungliga Höghet, med en mycket ödmjuk bön att ni inte bedömer den utifrån dess bristfälliga komposition.” 

 Under 1740-talet blev Bach alltmer mån om att skapa sig ett rykte som den store tonsättaren och visade prov på sin mästerlighet i profana verk som Die Kunst der Fuge och Goldbergvariationerna. Han ville också ha en motsvarande sakral showstopper. I h-mollmässan arbetade han med den kristna mässans latinska texter. Musiken som kom att ingå i den var i själva verket komponerad mellan åren 1724 och 1749.  

 Med sitt ”testamente till eftervärlden” gör Bach en resa genom stilarter med en enhetlig känsla av harmoni som når oss bortom religiösa gränser. Själv fick Bach aldrig höra sitt stora verk. Mässan uruppfördes i sin helhet först 1835, åttiofem år efter hans död. 

Med h-moll-mässan firar S:t Jacobs Kammarkör att Gary Graden har varit körens ledare i 40 år.